Etiketter

, ,

Jag köpte henne i kartonger för nästan 25 år sedan…25….känns som igår…

Genom åren har jag flyttat mycket men Mamma har sett till min pärla. Vakat över henne som en hök. Två gånger har garaget, där hon stått, brunnit rejält, bägge gångerna har jag bott långt bort…

Mamma och grannarna har hjälpts åt att flytta bilen, försäkringsbolaget har kommit och kört rejäl rekond. Hon har blivit som ny…Dock protesterade hon vilt vid sista branden och gav mig (och sonen) en rejäl spik när vi skulle starta motorn…detta var snart 10 år sedan…

Sedan dess har hon stått.. Polisen patrullerade gärna förbi med jämna mellanrum, tog en lov runt bilen för att kolla att allt stod rätt till. De gjorde det för att de träffat Mamma som talat varmt om ”sin bil”. Så var Mamma. Pratade med alla. Blinkade lite med ögat och bad om hjälp….En äldre dam som talade finlandssvenska, som ingav respekt bara genom att spänna ögonen i en…

Poliserna tyckte om Mamma och de gillade bilen…

När Mamma gått bort och bilen var tvungen att flyttas kom halva grannskapet ut (män i olika åldrar) och hjälpte till. Alla beklagade sorgen och frågade mig om de fick köpa hennes bil…

Jag skrattade gott inombords och tänkte att ja…Mamma och Tina passade bra ihop. Några turer fick vi tillsammans genom åren, med barnstolar och picknick korgar…

I ett av mina svagaste ögonblick lovade jag bort bilen till min äldste son…påstår han…jag har svårt att se att jag verkligen kan göra det….se någon annan köra min älskade bil som jag en gång renoverat från kartong till bruk…tillsammans med min första kärlek…

Bilar och jag har något ihop. Många skrattar åt mig och min andra kärlek på två hjul…GTv:n…samma känsla…svår att beskriva i ord men när jag sitter bakom ratten händer något…det är jag, vägen och bilen…målet är ointressant…

Efter Mammas död har Tina stått i ett garage jag fått låna. Jag har inte kunnat ta itu med henne…har låtit bli att tänka på henne överhuvudtaget…nu var hon tvungen att flyttas och jag tvungen att ta itu med minnen…

Hon är i sämre skick än väntat…nu får jag ta semestern till att fundera…

Saknar Mamma…